Föräldraskap

Vilma är 8 år och envis, krävande och utmanade. Hon utmanar mig ständigt varje dag flera ggr om dan. Jag har verkligen försökt med allt jag kan. Mycke kärlek, mycke beröm och uppmuntran. Roliga aktiviteter, mor och dotter tid. Jag försöker vara lugn och konsekvent ha tydliga regler och inte släppa för ofta med dom. Men jag är ju mänsklig och ibland händer det. Men nu har det gått så långt att jag känner mig ledsen och förtvivlad. Detta skapar kaos i min familj och det tär på oss alla.

Vad 17 ska jag göra?? Allra värst blir det när hon är med kompisar i sin egen ålder eller äldre. Hon blir uppnosig och stöddig. Stampar skriker och gnäller eller gråter.

När Vilma är med yngre lekkamrater går det hur fint som helst och Vilma är sitt rätta jag. Vilma leker ofta med våran närmaste granne som är 6 år och dom leker så bra och det blir aldrig tal om att vara stöddig. Häromdagen lekte dom affär i säkert 4 timmar och bjöd mig på diverse kakor dom gjort av sand och gräs med mera, oj vad kul dom tyckte det var. Men så ringer nån klass kompis och vips så leker dom och så är det samma visa igen med tjat om smink, korta kjolar och få gå på affären och handla tuggumi.

Stampar skriker och gnäller och gråter är Vilmas taktik om hon inte säger att hon vill flytta till sin pappa (observera att det är likadant hos hennes far och hon använder samma hot där att hon vill flytta hit.)
Allt jag gör är för Vilmas skull. Sommaren planerades för vad Vilma skulle gilla.
Nordpoolenbadet och westernfarm. Vi har varit och fiskat och åkt ånglok. Vi har varit till trollforsen. Marknaden med karuseller och godis. Ja allt man kan önska som åttaåring att få göra. Men inget kan få hon nöjd längre stunder innan det är något annat som inte passar damen eller något annat hon önskar att göra.

Igår var nog värsta dagen utav alla tillslut sa jag sa till Vilma slutar du inte nu så kommer jag ställa mig här och gråta hejdlöst och högt. Hon trodde mig inte men kröp under filten när hon märkte att jag var ledsen. Gick inte lång stund att glömma bort att jag var ledsen på grund av hennes chargång. Vilma vet mina ömma punkter och det är lätt att trycka på dom för att få sin vilja fram.
Känner i mitt hjärta att jag gör både Vilma och mig en otjänst om jag inte tar tag i detta och försöker få hon att vara den mjuka goa rara Vilma som hon egentligen är.
det kommer nog bara gå mer utför annars och hon kommer få det jobbigt när hon blir tonåring och äldre.

Som det är just nu kan jag inte fara och hälsa på familj och vänner tillsammans med Vilma för hon byter inte attidyd för det, och jag får skämmas och bli ledsen.

Ni undrar säker vad det är hon bråkar om?
Vilma har nyligen klippt sig i en ny kort frisyr som man ska fixa med att blåsa håret och ha gele i håret. Jag är inte bra på frisyrer och då skäller Vilma på mig att jag inte kan fixa hon fin i den nya frisyren och då passar hon heller inte att ha på sig vissa kläder, tycker hon. Alltså frisyren måste passa ihop med kläderna hon ska ha på sig.. Det var ett exempel.
Ett annat exempel är den nya cykeln jag och rickard köpte till Vilma förra sommaren den duger inte längre för hon vill ha 14 växlar och bakåttramp. Den är ful och töntig.
Andra saker är:
Maten
Kläderna
Pengar
Smink
Hur långt hon får fara mot samhället
Om hon får fara på kiosken eller affären
Att få gå på badhuset själv
Vilken tid hon ska sova
Vara polis och anmärka på andra hur dom gör ,talar och vad som är rätt eller fel.

Nu kanske ni tycker att jag är dum som skriver detta om min dotter men det är för att jag älskar Vilma så mycket och vill hitta en lösning på detta. Jag vill ha tips och råd på vad mer saker jag kan göra som förälder?

/kajsa